hejbananfluga

mmmmm..
jag har varit sjuk den största delen av det här lovet, så jävla typiskt mig.
så i onsdags tände jag ljus i hela rummet, åt pepparkakor och drack julmust framför tre filmer!
i torsdags var jag med my ladie, och sen senare åkte jag till stan och dansade asset av mig med dom bästa!
& jag lovar er, jag har sån jävla träningsvärk i vaderna nu så det är inte sant.
sov hos 1.53:an (som hon nu mer kallas) och det blev inte mycket sömn,
kom hem runt tre och jag somnade halvsex, sen vaknade vi tio.. illa!
men idag har jag inte gjort så mycket,
myst galet framför idol med mannen!
så när jag skulle tralla hem från henne stoppar två småflickor mig som är ute och går med en hund,
dom börjar; hej!
jag; eh.. hej
de; vart bor du?
jag; där borta bara
de; okej, är det inte läskigt att gå ensam?
jag; nejdå, det är ju massa hus här, tycker inte ni det är läskigt då?
de; joooo jätte läskigt, men vi bor därborta. och ska bara gå till den där lyktstolpen
jag; vilken tur då!
de; har du inte mött nån fullgubbe?
jag; näe, nej det tror jag inte, borde jag det?
de; nja, de brukar inte vara här riktigt, men dom brukar vara lite längre bort
jag; haha men där har jag inte gått, så jag har nog inte mött nån
de; okej vad tur för dig, vi vill vara lika stor som dig
jag; haha, ni kommer också bli det en dag, det går fort
de; okej, har du nån kille?
jag; nja.. näe..
de; nähä.. är du kär i nån?
jag; nja.. jag vet inte
de; det är vi!! det är jätte roligt
jag; haha vad gulligt :)
de; ja, vi tycker du ska skaffa en kille
jag; haha ja jag får göra det
de; okej bra, passa dig för fullgubbarna!
jag; det ska jag göra, haha! ta det lugnt nu och ha det så bra
de; jaaaa du med!!
jag kommer ihåg när man var sådär liten,
när man frågade alla vad som helst på gatan,
tiden går så otroligt fort.
jag kommer ihåg när jag sprang runt och sminkade mig,
och lekte tonåring, jag var kanske tio år.
då sa mamma till mig: du behöver inte leka tonåring, du blir det ändå en dag :)
det kände så jäkla långt bort då, jag kom ihåg hur mycket jag längtade.
man skulle kunna gjort allt för att ha spolat fram tiden,
medans man nu bara vill spola tillbaka den.. jag hade inte behövt längtat
men nu ska jag värma mig under täcket och slumra,
för imorgon blir det tidig morgon,
ska till stan och handlar kläder till kvällen,
fixa dricka, sen förfest med damerna
och sen PARTY!
det är så vi säger det; godnatt!

I'm gonna smile
And tell the whole world I'm fine
I'm gonna keep my senses
But deep down
When no one can hear me
Baby I'll be crying for you

det jag hade att säga idag,
hejs! :) <3

hejsanhoppsan lillebror!
har precis duschat och höll på att svimma när jag klev ut ur duschen?!
men känner mig lite bättre nu iallafall,
febern är borta! men resten håller i sig och det är ju lite synd.
äh, man får vara positivt ändå :D
ska försöka ta mig till stan imorgon om jag känner mig bättre,
eller på onsdag efter jag klippt mig, eller på torsdag på dagen!
är så mycket jag ska hinna med och här sitter jag och tycker synd om mig själv..
haha, får väl försöka ta och fixa en kuckelimuckmedicin så kanske jag blir frisk,
har kollat på karlsson på taket också.. som ni kanske märker :D
men nu ska jag dra på mig mina sköna sockor och krypa ner under täcket,
over and out!

jag jublar, för vet ni varför? jag är SJUK!
nej jag är faktiskt inte så jätte glad över det,
för det här lovet skulle bli det bästa på länge.
och om jag inte är frisk till på torsdag vet jag inte vad jag gör!
men nu ska vi inte vara sånna,
för nu tänker jag smälla i mig en marabou och knäppa på eva & adam.
bli vän med ipren - den intelligenta värktabletten också!

---

melissa horn - lät du henne komma närmre


hej så länge!

jag tror helt seriöst jag blir galen! om jag inte redan är det..
här ligger jag i min säng och funderar tills det börjar lukta bränt om hjärnan.
vad händer efter döden? återföds man? blir man en stjärna? hamnar man i himlen/helvetet?
dör man bara? och hur kan stjärnfall slå in? man kanske blir en stjärna när man dör?
varje stjärna är en planet, och varje gång en stjärna faller kanske några andra människors planet går under,
tänk om andra ser jorden som en fallande stjärna när den går under, kan det vara så?
hur kom vi till? vad finns utanför jorden? hur stort är universum? finns det andra varelser på andra planter?
är allt förutbestämt, när vi dör och våran framtid? hur kan spågummor spå in i framtiden?
tänk om dom som tar självmord kanske gör det för att de ser nått i framtiden som dom inte vi ser?
vi kanske har levt ett andra liv, och hur var det? hur kan man drömma? hur kan man tänka?
hur fan fungerar en data? finns gud? när går jorden under? hur fan kan man tänka så mycket med en hjärna?
vi är liksom en männsika, skinn, ben, hud, tänder.. en tunga, vafan är vi för nått?
vem uppfan oss? man måste tro på nått för att få några svar, men vad ska man tro på, gud, eva och adam, big bang? hur kom jorden till? ploppade den bara upp ur tomma intet?
alltså FAN! jag är redan galen, det här får mig att bli helt knäpp..
och jag får ju inga svar heller & sova kan jag inte göra för det här kretsar i min hjärna.
jag vill inte tänka så mycket jämt, för ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag!
men ska nog ändå försöka få mig ett par timmar sömn inatt, så vi hörs plutts!

imorse vaknade jag och kom på att man skulle ställa tillbaka klockan en timme,
så jag kunde lugnt krypa ner i sängen och sova en timme till.. så skönt.
sen blev det en tripp till stan, hoppade dansen, har sjukt ont i halsen,
så gick på stan med mina homies en sväng och sen mötte jag upp min kära vän och åt en god måltid!
sen hem, duschade och lite sådär. har också fått klart för mig att jag får hem mina adidasbrallor och tröja snart! YES.
efter det blev det till att åka hem till en av mina homiesar och käka kladdkakesmet och popcorn..
otroligt mysigt!
hoppas på partaj nu runt halloween va? ja det gör vi!
funderar på om jag ska klicka mig in på h&m och gina och kolla ifall det finns några fina plagg,
för måste shoppa i veckan. det är ju lov, så man har ju all tid i världen. i love it.
sen ska jag nog skutta ner i sängen & borsta gaddarna!
kanske slänga i mig ett par godisar innan.. eller en mandarin, måste bli lite nyttig. men whatever!
du hade tid - lars winnerbäck, han stavas kärlek!

sweetdreams are made of this - SÖMN, så godnatt

först träffade jag en pojke,
det var när vi var så små att man kunde räkna hur gammal man var med fingrarna på handen,
jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om honom, och hur kär jag var i han.
men en dag var han bara borta, vi träffades inte, och jag hade ingen aning om vart han hade tagit vägen.
jag tänkte på honom ibland faktiskt, funderade på vart han hade tagit vägen.
så en dag skulle vi vara med en kompis och hans kompis från hans fotbollslag,
jag såg dig. men jag förstog inte.
vi umgicks hela sommaren, och det var inte förrän efter ett par dagar jag insåg att det va du,
och när jag fick reda på det, blev jag kär igen.
den sommaren var så spännande, men det tog slut.
vintern som kom försökte vi igen, var helt säker på att du var den jag skulle dela mitt liv med,
men det tog slut igen, like always.
så jag träffade en ny när första dagen i högstadiet kom, världens gulligaste. världens bästa. den rätta.
men det dröjde inte länge innan jag förstog att du inte var min prins, det tog slut like always.
än en gång träffade jag en ny, den här gången helt säker på att det var den rätta.
men känslorna svalnade lika snabbt igen, hoppsan..
sen träffade jag en kille som förändrade allt, han var mitt liv. mitt allt.
men vet ni vad det värsta var?
han trackade mig, gjorde mig så sjukt ledsen. men jag älskade honom ändå,
fortfarande lika säker på att han var den rätta.
han dumpade mig, jag skrattade, sen grät jag. jag kommer ihåg det.
men bara nån dag efteråt förstog jag vilket jävla misstag han var,
han var inte värd mig. jag älskade inte honom, han var inte den jag ville ha.
så dom dagarna han bad på sina bara knän om att få tillbaka mig, vände jag mig om och gick.
men den dagen jag ändå var som mest ledsen över honom dök killen jag känt sen barnsben upp,
han höll om mig. tröstade mig och torkade mina tårar.
den dagen trodde jag mig helt säkert veta: det är han jag letat efter.
han har varit för nära för att jag skulle förstå.
vi körde på det, den tiden vi hade var kanske lycklig för honom.
men aldrig för mig, det var inte honom jag älskade. klarade inte av det.
den dagen hade jag bestämt mig för aldrig mer.
jag var trött på att såra andra, orkade inte mer.
så jag gav upp, inga killar. inga kärlekar.
fast vem klarar det egentligen? jag ville inte, men jag satsade ändå.
det dök upp en kille som jag gått på samma skola som i två år, men aldrig lagt märke till.
han var den jag alltid letat efter, det trodde jag om alla andra också.
att han var den rätte och blabla. men han var det,
mina kompisar frågade alltid hur min dröm kille såg ut, och jag svarade med en bild av honom i hjärnan.
han hade allt en kille skulle ha. han var allt en kille skulle vara.
och jag fick honom, såklart. precis som med alla andra killar.
men det var nått alldeles speciellt, han fick min kropp att pirra, han fick mitt hjärta att slå,
mina händer att svettas och mina kinder att bli röda.
jag hade aldrig någonsin blivit röd i ansiktet inför en kille nångång, men nu blev jag det. till tusen!
men dagen kom, dagen som vi alla hatar.
orden som ekar: det är slut.
jag skrattade, kan ni förstå? jag skrattade honom i ansiktet,
inte elakt utan jag skrattade bort det och sa "det är lugnt, jag klarar mig, vi är väl kompisar iallafall?"
den kvällen grinade jag tills tårarna tog slut, jag trodde inte dom kunde göra det, men det gjorde dom.
jag slutade göra allt jag tidigare älskat, sket i skolan och vännerna.
och allt det pågrund av en kille.
men det kom en vändpunkt när allt var som mörkast,
det var när jag tänkte "han var bara en av alla, det finns så många fler killar"
då sket jag i allt, började leva igen.
men jag glömde han inte, drömde inte om någon annan.
det var han som fanns inom mig, men på ett bättre sätt. ett gladare sätt än innan.
men som fortfarande gjorde mig ledsen.
så varje dag gick jag och hoppades innerst inne, fast jag egentligen inte vågade hoppas.
i flera månader gick jag och hoppades, och har man hoppet klarar man allt.
dagen kom, när han sa orden "jag saknar tiderna med dig, vi måste träffas"
när jag träffade honom då förstog jag vad jag hade att älska, han var bäst. han var den rätta.
men det värsta var att han flyttade kort därefter. till andra delen av landet.
jag kunde inte fatta att jag hade förlorat han ännu en gång.
det gjorde så sjukt ont, första gången gjorde ont. men andra gjorde nästan ondare.
efter alla gånger jag trott att jag varit kär, har jag nu förstått vad kärlek är.
& det är inget jag kommer våga lita på igen.
för vore han den rätta, hade han varit här hos mig nu.

nu ska jag krypa ner under mitt varma dunktäcke, natti!

When I think back, of the time we left behind
it makes me wonder, was it worth it?
all the crying, all the pain.
Why do we evan bother anymore?
Wouldn't it be easier, to love without the passion.
But I guess without passion, wee'd be truly dead.

ja, idag var ännu en dag man kände att man inte ville ha,
en sån dag när man bara vill krypa ner under täcket och
gömma sig tills den är slut.
och det tänker jag göra, nu, snart. ehe!
och jag tänker somna med ett leende på läpparna,
för imorgon är en ny dag, med nya tag :D
& just ja, jag drar till stockholm imorgon efter skolan med hela gänget, taggar! :D

---

hallihallå!
jag är helt slut, helt tom.
vissa saker fattar jag inte, medans man förstår andra så himla klart.
jag börjar fundera på om det är så att man inte förstår, det man inte vill förstå?
jag hatar det iallafall.
jag vet inte vad jag ska ta mig till, det var du, du var den ända för mig.
så som jag har letat, och sökt, överallt.
och helt plötsligt bara var du där.
i början kände jag mig inte alls säker på dig, ville på något konstigt sätt inte ha dig..
men nu i efterhand tänker jag tillbaka på det fina vi hade, och ångrar mig inte en sekund.
du var allt i mina ögon, minns du när jag alltid sa hur perfekt du var?
alla killar jag har haft, hit och dit,
alla killar jag bara lekt med, alla killar jag bara dumpat över sms.
det var aldrig kärlek jag kände, det var du som fick mig att känna det,
och det var du som fick mig att uppleva lycka.
att vakna upp på morgonen och känna "jag älskar mitt liv" är något av det bästa som finns,
och det var du som fick mig att känna så.
kommer du ihåg den dagen du inte ville ha med mig att göra mer?
jag tog det med ett skratt, skämtade bort det,
och liksom gjorde ingen big deal av det, minns du?
för det gör jag.
jag kommer ihåg den kvällen som om det vore igår,
när jag kom hem efter skolan kröp jag ner under täcket och lät allt komma ut.
tårarna rann, och jag bara slängde ur mig allting.
just då, kände jag att jag inte orkade, ville eller tänkte kämpa för att leva.
men nu ligger jag och skriver det här, mer än ett halvår senare,
lika glad och sprallig som innan.
men med tårar i ögonen, jag har klarat mig igenom tiden,
men mitt hjärta går sönder varje gång jag hör ditt namn ändå,
varje gång jag kollar på våra bilder,
eller tänker igenom våra minnen. fan, fan, fan.
det var du och ingen annan, bara du.
och nu bara finns du inte här hos mig mer, helvetes jävla skit.
jag saknar dig så sjukt, när jag tänker på dig blir jag helt stum i kroppen,
hjärnan slutar arbeta och hjärtat slår dubbla slag.
du drog, du stack. du flydde.
och vet du vad det värsta är? det kommer jag alltid hata dig för.